Paranoia no more
I flera nätter har jag hört prasslande ljud från mitt rum, vilket gjort att dragit upp täcket lite närmare hakan och tänkt att ljuden kommer från de andra rummen. För det är sjukt lyhört i detta hus. Jag vet till exempel exakt vad min tyska granne bredvid har för sig om dagarna (och nätterna). Men för några dagar sedan när jag satt vid skrivbordet såg jag något snabbt och mörkt röra sig längs med väggen. En gigantisk kackerlacka hann jag tänka och fick en halv hjärtattack. Men inte mycket jag kunde göra åt det. 1. Finns det en kackerlacka finns det flera, och då tänker jag gärna inte mer på det. 2. Ska jag springa efter kackerlackan och tvinga mig att titta på den igen? Nej tack. Häromdagen hörde jag däremot klart och tydligt att någon var i min papperskorg som stod under sängen. Jag vaknade av det höga prasslet och fick i min slummer för mig att det var en orm (?!) som hade kommit in och slingrat sig ner i min papperskorg. Tänkte jag titta efter? Inte en chans i världen. Jag låg med vidöppna ögon, fladdrande hjärtslag och täcket lika hårt åtdraget som skinnet på en falukorv. Blev inte mycket sömn den natten. På morgonen insåg jag ju att det kanske inte var en orm ändå, men kom istället på min förnekande syn av den stora kackerlackan! Det är sämst att bo själv i sådana här situationer. Istället för att be killen visa sin manlighet och bära ut soppåsen fick jag smyga mig fram till papperskorgen, ta ett djupt andetag, tjofsa ihop påsen i ett ryck och sen springa ut till den stora sopptunnan i korridoren. Yaaaauuh skrek jag och hade mungiporna nere vid nyckelbenen.
Idag däremot fick jag återigen möta min prasslande vän, men fick nu en god titt innan han sprang och gömde sig. Han höll på att smyga runt bland mina skor när jag plötsligt tittade åt hans håll. Han stannade. Hans hjärta stannade. Mitt hjärta stannade och så tittade vi på varandra tills han sprang undan med sin lilla svans och gömde sig bakom skoskåpet. En mus! Jag blev i chock över att ha sett källan till min orm- och kackerlacksparanoia och drog snabbt upp fötterna på stolen och ringde Simon med darrande hand. "Men isse, jag pluggar faktiskt. Ge han lite ost" var all hjälp jag fick av min bättre (?) hälft. Thanks for nothing sa jag och la på och gick ut till husmor och berättade. Den långa tysken (han som alltid står så nära) var också där och vi tre marcherar in i mitt rum och letar. Husmor går ut och kommer efter en stund tillbaka med ett stort järnrör i handen. "Har ni hittat honom?" frågar hon med spänning i blicken samtidigt som hon tittar ut över mitt golv. Nej svarar vi, och nu är jag nästan lite lättad att vi inte hittade honom. Hellre en mus än en orm tänkte jag och vinklade min tanke till att jag kanske kan börja gilla min lilla husmus. "Här. Låna järnröret, och låt mig få veta om du tar han" sa husmor och gick iväg. Tysken hade slutat leta efter musen och var nu upptagen med att stå och titta på mina trosor som hängde på tork ovanför sängen.
/Isabel - Ägare till järnrör
Så mycket större
Kineser klarar på något sätt att få mycket professionella och påkostade evenemang att lätt se oprofessionella och budgetaktiga ut. Därför har jag hela tiden tänkt att denna tävling jag var med i för några veckor sen (när jag sjöng Big big girl) inte egentligen var någon stor grej. Hemsidan där mitt klipp ligger uppe ser ju knappast ut som någon American Idol-auditionsida.
För några dagar sedan fick jag veta att jag gått vidare av de 500 som cctv valt ut från början. Så jag skulle bege mig till dem idag. Vad jag skulle göra visste jag inte riktigt, förutom att de skulle spela in och att jag skulle "ta på mig något fint". Det gjorde jag, och fick också med mig Simon och Åsa som fick sitta i publiken. Min plats i salen där allt spelas in blir bredvid en kille och en tjej från Malaysia som också gått vidare. De berättar att deras lärare sagt att den här showen är jättestor i Kina och att många som är megakändisar i Kina nu, en gång började i just den här tävlingen. Yaiks!
Showen börjar, och som alltid i kinesiska sammanhang ska den ena och den tredje hålla tal innan det hela kan dra igång på riktigt. Jag lyssnar med halva örat, men sedan knuffar killen bredvid till mig och säger "grattis! Vi ska sjunga på den stora grejen på vårfestivalen!". Kvinnan på scen hade sagt att det var den sista av de fyra kategorier som de precis visat på storskärm, som gått vidare, och i den kategorin var både jag och mina nyblivna vänner! Tilläggas bör att CCTVs Spring Festival Show är det största tv-eventet på hela året. Det här kan ju inte stämma. Ska jag vara med där?! Det är ju enormt! Jag är alltså, av alla de som varit med och gjort audition i hela Beijing en av de få som gått vidare? Med min klena sång? Tror knappt på det själv.
Sedan slår det mig att jag ju inte är här under vårfestivalen. Då är jag i Vietnam och lapar sol...
Nåväl. Vad är väl en bal på slottet...
Såhär såg det ut förra året
Jag med juryn för fotostund efter inspelningen.
Photo shoot med ytterkläder och programledare. Kvinnan till höger har jag ingen aning om var hon kom ifrån.
Team Sverige fick sig också en bild med backdropen
Bai baaai!
En ledsen mun
Det finns tre saker i mitt lilla liv som jag är besatt av, och när jag är som mest besatt kan jag bokstavligt talat inte tänka på annat. Det första är kärlek. Nu lät det jättecheesy, men kunde jag så skulle jag jämt ha en vit Scarlet o'hara-klänning på mig (den hon har i öppningsscenen) och sitta vid min chifonné (hur det nu stavas) och skriva långa kärleksbrev dagarna i ändå tills min man knackar på dörren och vi tillsammans går ut på en lång promenad över ängarna i solnedgången.
Det andra är falukorv.
Det tredje är prinskorv, och just idag kom besattheten och framför allt abstinensen av prinskorv tillbaka. Det blev värre när jag till min fasa insåg att jag inte kommer få äta prinskorv förrän NÄSTA jul! Jag missar ju midsommar, så det blir ett helt åååår fram till jag får möta dessa underbara ting! Jag blev ledsen. Piggade upp mig lite dock genom att tänka att jag i alla fall ska få äta hemlagade köttbullar på lördag.
Min mage, min hjärna, mitt hjärta och min själ vill inte ha några fler trötta dumplingsar nu. De vill ha prinskorv!!!
Love in Beijing
Idag har Simsabel haft kärleksdag i turistpeking. Vi skulle gå på Nationalmuseum som ligger precis vid Tiananmen Square. Hela området består av 100% turister. Mestadels kinesiska turister såklart, och detta märkte vi av redan på väg upp från tunnelbanan. Vi går bakom en familj på tre vuxna personer och när de kommer fram till rulltrappan tvärstannar de. "Upp med kameran!" säger pappan och säger åt sin dotter (som måste vara bra över 20) att ställa sig i rulltrappan samtidigt som han fotar. Hon petar lite försiktigt på det rullande handräcket och tittar nervöst på trappstegen som svischar förbi framför hennes fötter. HOPP! så är hon i den rullande trappan. Ett nervöst skratt från familjen och posande och fotande följer. Sedan är det dags för föräldrarna. Jag och Simon står fortfarande bakom dem och väntar. Kvinnan tar tag i mannens arm, de ger varandra en blick i samförstånd och sedan tar de ett stort kliv mot de rörande trappstegen. De klarade det! De är på! Nervösa skratt och blickar utbytes inom familjen men sedan kommer det som de inte riktigt tänkt på när de klev på. De ska ju av också. Högre upp i trappan plattas stegen till och sugs in i marken. Dottern hoppar av. Hon klarade det! Men den äldre modern blir rädd och går ned några steg men inser sedan att även hon måste utsätta sig för denna storstadens prövning. Mannen tar ett fast grepp om henne och de går av tillsammans. Kvinnan snubblar till. När hon kommer på fötter igen tittar hon bak mot rulltrappan och ler, överlycklig över att hon precis fått åka rulltrappa, och klarat det! Det var så sött att man kunde smälta.
Annars har Simsabel tittat på förskönande bilder av Mao, specialutställning med stadsbilder från någon tysk stad på 1700-talet och vilat lite på en bänk. Man blir trött av belysningen på museum! Men tröttheten slog vi bort genom att gå och äta lunch på muslimsk restaurang och sedan ta en mysfika på Starbucks vid Qianmen. På något sätt gillar jag området kring Himmelska Fridens Torg (qianmen), för det känns alltid som man är på resa då. Jag är sällan där, just för att det typ inte finns något annat att göra än att titta på torget och gå på "fingatan" med krimskramsshopar och Starbucks. Men just för att man är där så sällan, och att det är en så turistig atmosfär gör att man själv känner sig som en turist, trots att man varit på stället 1000 ggr. Sedan är stället en speciell plats för oss också, då det var där vi jämt hängde i en månad innan vi flyttade ifrån varann och började skolan. Då vi var små kycklingar och inte hade en aning om vad för slags liv som väntade oss. Känns som man har vuxit minst tre granhöjder sedan man var där i somras. Man har så annorlunda liv nu mot vad man hade då. Qianmen är lite som en snygg sommarflört man haft, och sedan möter igen. Fortfarande lika snygg, men man ser på honom på ett annat sätt än vad man gjorde under sommaren. Ja, nästan precis så känns det med den platsen.
Mao Zedong tar en ciggpaus uppe på ett högt berg
Kommuniststjärnan i toppen på stadens största julgran. Märk hur himlen går från blå till avgasgrå.
Qianmen genom fönstret på Starbucks
Hoppas ni får en fortsatt trevlig söndag!
Bitch fight på Sidenmarknaden
Måste bara skriva först att jag fick en snilleblixt igår. Simsabel. Det är simon och jag! Snitsigt va? Låter som något tjusigt cirkuspar. Jag kan se 30-talslöpsedlarna "Simsabel de flygande jonglörerna!". Yeeez, I'm a genius.
Så. Idag har Simsabel varit på ökända sidenmarknaden igen. Vi hittade egentligen ingenting. Vet inte riktigt vad vi gjorde där heller, men vi hamnade i alla fall på bottenvåningen med alla skor och skrikande kineser. Hello beautiful lady, wanna buy some shooes?
Under vår promenad mellan båsen stötte vi på en utländsk kvinna som nätt och jämt fick plats i båsen hon gick in i, och när hon vände sig om hade hon ofta omkull skor. Hon hade det inte lätt, så att säga. Men oj vad den kvinnan inte var på bra humör. Sur och muttrade mot alla försäljare som försökte säga att de hade den färgen hon ville ha, men att hon skulle få vänta en minut medan de gick och hämtade den. "No, I don't wanna wait. I can go to another booth then" sa hon med nedvärderande ton. Simsabel (hehe) tänkte inte mer på det och gick och satte sig och provade skor. Ena halvan av Simsabel provade svarta converse, andra halvan provade slemgröna fotbollsskor. Efter ett tag märker vi hur de i båset mittemot vårt står och skriker på varandra, kund och försäljare. Tror ni då inte att det är den sura kvinnan som vi stött på tidigare? Hennes lika stora kompis var med nu också. Simon märker inte av det så mycket, utan springer glatt runt i korridoren och testskjuter några låtsasskott med sina gröna skor. "Beckhaaam" skojar han med vår försäljare, samtidigt som de utländska kvinnorna i båset mittemot börjar gå, uppenbart missnöjda med dealen de fick av försäljaren. Men det ska snart bli klart att det inte bara är kunden som är missnöjd, för på två röda står den lilla försäljaren och skriker för full hals "WE HAD A DEAL! YOU ARE A FILTHY LIAR AND A BIG BLACK PIG! ALL OF YOUR KIND LOOK LIKE BIG BLACK FAT PIGS!" Oj oj. Det här hör inte till vanligheterna att man skriker sådant efter kunden, för alla andra försäljare har hoppat ut ur sina bås för att se vem som skrek. Ingen säger något. Simon däremot småjoggar fram i sina slemgröna fotbollskor och klappar henne på axeln när han säger åt henne att ta det lite piano. Simon alltså... :)
Men ooooouch. Visserligen har kineser inte mycket respekt för svarta, men att skrika ut en sådan sak till en kund. De kanske börjar bli lite föör bra på engelska på den där marknaden...
Fick precis ett samtal från CCTV om att jag ska vara med i ett program nästa vecka!!! Woaaw! Spännande späääännande!
Nu ska jag och Åsa gå och äta lyxmiddag. Det är ju ändå fredag, och är man sjuk som jag är idag får man nöja sig med en middag för att sen åka hem och vila. Var jag sjuttio eller hur var det nu?
Puss och kram och ha en härlig fredag!
If you really love christmas, come on and let it snow
Idag har jag lämnat in min sista läxa för december. Och nästa vecka börjar sista kursen. Då har jag bara tre kurser per vecka, så det kommer kännas konstigt. Efter att jag lämnat in läxan firade jag med att titta på Love Actually. Åååh så bra den är! Känner mig som en liten tant när jag i min ensamhet ger ifrån mig små oohs och aahs och ler och har knäppt händerna i knät. Jag gav den till min kinesiska kompis för ett tag sedan, och när jag frågade henne idag vad hon tyckte om den. "tjaa, den var väl helt ok". Helt ok?! Vad då helt ok? Den är ju bäst ju! Jag gav henne ett surt öga för det.
Igår hade jag svårt att somna då det var ett himla ståhej utanför mitt fönster. Klockan var nästan tolv, och tanten i mig kom fram igen då jag tänkte att "borde inte ungdomarna vara inne nu? Klockan är ju faktiskt mer än elva". De får ju inte vara ute efter elva, men nu var det i princip halva skolan som stod ute och skrek och gapskrattade. Min kompis berättade för mig idag att de tydligen fick vara ute då det var ovanligt många stjärnfall den kvällen. Så något som lät som gapskratt och skrik efter att man hört världens roligaste skämt var egentligen då de såg ett stjärnfall. Huh? De var så exalterade över att de sett ett stjärnfall att de ställer sig och skriker och skrattar? Kineser alltså... Det var dock väldigt passande med stjärnfallen igår, då tentaperioden precis börjat. Därför stod alla och önskade sig att det skulle gå bra på sina prov.
Eftersom det är tentaperiod så har skolan även stängt av filmsiten som studenterna använder sig av. Det är en sida, typ youtube, men med en himla massa långfilmer. Säkert superolagligt i Sverige, men de kinesiska skolorna ger detta som en belöning till sina studenter. Men under tentaP ska de studera, inte titta på film, så då har de stängt av hela siten fram till alla prov är klara. 7 januari närmare bestämt. Tack för den, säger jag.
Eftersom det är tentaperiod så har skolan även stängt av filmsiten som studenterna använder sig av. Det är en sida, typ youtube, men med en himla massa långfilmer. Säkert superolagligt i Sverige, men de kinesiska skolorna ger detta som en belöning till sina studenter. Men under tentaP ska de studera, inte titta på film, så då har de stängt av hela siten fram till alla prov är klara. 7 januari närmare bestämt. Tack för den, säger jag.
Byyye!
Flickor på vift i en annan del av Peking
Dagen har bestått av en lektion i klädtillverkning i Kina. Från där de tillverkar tygerna, till där de säljer tygerna, till där de syr kläderna, till där de säljer kläderna. Aya, en låååång dag har det varit, mina vänner! Men lärorik. De två, "lång" och "lärorik" går ju oftast hand i hand, inte sant?
Det började med att jag och Åsa möttes upp söder om stan för att ta oss till en tygmarknad, där vi planerade att köpa tyg och sy upp små söta klänningar, men det tog låååång tid innan vi hittade vårt mål. Jag hade av erfarenhet klätt mig svalt, då det brukar vara som en finsk bastu på marknaderna. Åsa hade gjort likadant. Tji fick vi när vi efter vad som kändes som timmars promenerade och letande fick syn på marknaden. Alltihop var utomhus. Snålblåst och den kallaste dagen i Beijing so far var det också. Men brukade kvinnorna bakom Greta-klänningen handla sina tyger här, så skulle banne mig jag och Åsa göra detsamma. Vi hittade massvis av tyger, som alla gick för mellan 15-20kr metern och köpte på oss en del. Vi träffade även det skönaste gänget uppe på en vind full med tyger. Blev lite dans, lite sång och lite transvestitskämt under den dryga halvtimmen vi var där. "Vi kan skämta om att han är transa" sa de när de tog min klänning jag hade med, och provade på en av sina kollegor. "Han är snyggast av oss alla ändå".
När vi fick reda på att de faktiskt inte sydde upp något där, tog vi oss till Sidenmarknaden. Men klockan 5 är det inte direkt lugna gatan i trafiken, så jag och Åsa hoppade in i en rickshaw. En riktigt skraltig en. Man såg knappt ut och vi åkte en god stund i sunkiga hutonger och sicksackade runt bilarna som tutandes stod i köerna. Hålen i marken verkade chauffören inte ha ögon för så man fick hålla hårt i grejerna för att inte tappa något. När vi klivit av kände vi att vi fyllt den kinesiska kvoten för dagen, och gick direkt in på McDonalds och värmde oss med en kopp kaffe och en burgare. Någon måtta får det ju vara. Haha, nee, det var nog mest för att vi frös som två istappar och behövde värma oss. Herregud, vi hade ju varit utomhus i fyra timmar! Döm mig inte, ok? Snälla..?
På hemvägen köpte jag på mig en packe torkade citroner. Känner på mig att de kommer komma väl till pass i en kopp varmt vatten de närmaste dagarna. Och mamman och syrran; ta inte med er något i era väskor i vår, för ooooj vad jag ska fylla dem med fina tyger åt mig själv! :)
Vi hamnade på ett ställe där de sålde julgrejer. Var som att gå in i Musse och Plutos julgran på julafton.
Märktes att vi inte direkt var mitt i stan när de gick och samlade skit i midjehögt vatten. Till och med traktor var halvägs nere i vattnet (den är inte med på bilden, så du behöver inte leta...)
Mumsfilibaba! Lite kött medan du ringer kompisen (märk telefonkiosken i vänstra hörnet)?
Så här såg det ut i vår rickshaw.
Puss och Gonatt från ett skitigt Beijing ZzZ
Män handväskor=svårt
Sitter en man i 40 årsåldern bredvid mig på tuben och håller i sin frus handväska. Här hör det nämligen till vanligheterna att killarna bär deras flickvänners/ fruars väskor. Hon ber honom ta upp något ur väskan och efter två minuters letande ger han upp och skriker "ni fruntimmer har så jäkla mycket saker i era väskor! Varför har du med dig den här?! Och den här..? Jag hittar den inte, du får leta själv!" varpå kvinnan tar väskan, sträcker ner handen och efter två sekunder har hon saken i handen. En minst sagt nöjd blick ger hon sin man. Kvinnorna omkring, inklusive mig själv, ler lite i mjugg. Männen har det inte lätt, varken i Svedala eller Kina. Eller hur var det nu igen? (^_-)
Men ändå, känner man igen denna situation måntro..? ;)
Julövning
Ho ho ho!
Vi har haft såå mysigt i helgen. Jag och simpan kom över till nicklas o claire i fredags och tittade på My Girl. Eller, killarna spelade något tv-spel (GaaAaahh det är nån jävla mördarhund som är här! DÖÖÖ då! Nick, d e lugnt! Ja dödar han! pangpangpang!) medan jag o claire kollade på filmen i sängen. Gud vad den filmen är sorglig. Kan ha sett lagom stereotypiskt ut med två tjejer som sitter och storbölar på sängen, samtidigt som deras killar är hyberkoncentrerade på att skjuta soldater...
På lördagen var det dags för minijulafton! Vi (läs grabbarna) lagade köttbullar, brunsås och potatismos och alla som ska vara med på riktiga julafton kom över och vi hade lite pre christmas, då alla inte träffat alla innan. Det var kalastrevligt och efteråt längtade man bara mer till riktiga julafton. Däremot tror jag inte att jag och simpan ska vara i samma lag när det är dags för lekar på julafton. En sjukt tävlingsinriktad+dålig förlorare och en som tänker liiite för länge är INTE en bra kombo när man leker "med andra ord". Som tur var är claire och nicklas av samma karaktär som vi, så det var inte bara jag som skrek och flaxade när partnern inte fick fram ett ord på flera sekunder. The clock is ticking for crying out loud!! Say somethiiing!!! Ja ja. Vi får se hur bra det går i jul. Bra med testrunda säger jag.
Judging Isabel
Står nu på tuben o kollar mig själv i fönstret. Har perfekta ståplatsen för att kunna se min spegelbild utan att någon annan fattar att jag står och beundrar mig själv.
Jag vet att jag tidigare sagt att jag är ett spjut och alltid hittar sittplats, men klockan halv sex en fredag är man ganska körd, även om man heter Isabel.
Jag är på väg ifrån tävlingen som jag var domare i. Haha det var kalaskul! Det visade sig att tävlingen gick ut på att varje grupp/student skulle dubba ett filmklipp till engelska. Filmerna var bland annat Harry Potter, 500 days of Summer och Rio. Sedan skulle jag (och en lärare) skriva ner våra poäng för kreativitet, performance och uttal. När det kom till uttal visste jag inte alls vad jag skulle skriva. Jag bestämde mig för att "förstår jag allt vad de säger - full pott, nästan inget - hälften, och pratar de som om de talade marsianska får de lite sämre". Studenterna hade fått välja film själva och en ensam kille hade valt att framföra triangeldramat i Greys Anatomy - alla roller agerade av honom, med tre olika röstlägen. Åh va bra han var. Supersynkad och han började nästan själv gråta när han sa "but Joe! It's her or me! I looove you so much! Please, don't leave me..." och sträckte ut sin hand samtidigt som han långsamt tittade snett uppåt i väntan på applåder. Sedan var det en annan kille och en tjej som spelade upp en scen från Rio där de spelade två fåglar som flyger. Jag vet inte om någon annan tänkte på det, men en kille och tjej som häftigt andas in i micken och flåsar "faster", för i alla fall inte mina tankar till två fåglar som rymmer ifrån en annan fågel. Av mig fick de full pott på Performance.
Nu ska jag av! Härlig fredag på er!
I would like to thank . . .
Idag har jag vunnit första pris från World Packaging Organization. Grattis grattis! Tack tack... Fast. Det var egentligen inte jag som vann. Men jag fick spela som att det var jag som vann. Låter snurrigt?
Förklaring: Mister Zhang, min lärare, frågade mig i måndags om jag kunde hjälpa honom att agera "västerlänning". "Vi behöver en västerlänning till the award på torsdag. Och du är ju västerlänning!" Tydligen är det en Maja i Danmark som vunnit priset men inte kunde vara med på själva utdelningen som var idag. Så då fick jag hoppa in och heta Maja för två timmar. Min ukrainska kompis Anna hade mindre tur. Hon fick spela en amerikan som heter Matt. Vi försökte förklara för kineserna att västerlänningarna här kommer fatta att hon inte är Matt då det är ett killnamn. "jaha...men du ska vara Matt" fick vi till svar. Det var tvkameror och journalister vid scenen och när jag gick upp för att ta emot "mitt" pris log jag och körde på prinsessvinkningen igen. Tur att jag fick öva på den igår då! Uppenbarligen så gillar kineserna den där låten som när man hör den så tänker man på ett lyckligt amerikanskt 90-talspar som rider fram i slow motion på vita hästar i en solnedgång. Det är lite pianospel och är med på säkert tusen skivor som har blå framsida och heter något med "relax". De körde den på repeat och höjde lite extra när någon gick fram för att få pris.
Imorgon händer en annan rolig sak. Jag ska agera "domare" på en tävling som är för alla studenter här. Det är någon form av filmtävling där studenterna gjort egna filmer på engelska. Det är ungefär så mycket jag vet. Och eftersom jag är västerlänning tyckte de att det passade att jag var enfaldig/ enväldig jury.
Sen har jag blivit medbjuden hem till en nuvunnen kompis hem, som är i en by utanför Beijing. Jag träffade henne för första gången idag, och hon var ju söt som en liten karamell. Hon sa att hon var så nervös, för det här var första gången hon pratade med en västerlänning. Hon hade berättat för sin familj om att hon skulle träffa mig och hennes pappa hade skickat henne hemmagjort godis (torkade plommon och aprikoser) till mig. Han hade också sagt åt henne att köpa coca cola och chips till vårt möte, för det gillar västerlänningar. åååh, de är ju jättesöta! Och de ville så gärna träffa mig och ville mer än gärna att jag skulle komma och besöka dem. Det vore ju jättekul! De bor tydligen nära en del av muren, i bergen. Ska definitvt se till att ta mig dit!
Den här dagen har det blivit mycket kinesiska. Och yes, vad grym jag var idag! Kanske inte lär mig så många ord som jag skulle vilja, men ooouuh vilket flyt jag hade idag. Jag bah tjing tjong långkalsong fast jättesnabbt och kände mig cool som langade upp meningarna så snabbt. Fler såna här dagar, tack!
Ungefär såhär ser det ut i mitt huvud när jag hör den där låten.
Har mycket plugg nu, så därför målade jag naglarna.
Blir till att sitta uppe lite längre för plugget, men titta va fina naglar jag fick!
Julklappsshopping! . . .åt mig själv
Mötte upp simpan i eftermiddags och skulle shoppa julklappar åt diverse. Han blev i princip klar med alla sina på listan, medan jag själv mest hittade saker som passade i Isabels garderob och sminkväska. Läppstift, nagellack, mössa, glitterburkar, hårgrejer, skor m.m. Inte en enda present till nån annan blev det. Men oh så fin jag kommer vara när de andra tittar på när jag öppnar presenter från dem moaaha! neee. Skärpning Isse. Ska få till något till de andra. Snart.
Idag var jag center of attention på bussen som tog mig till en marknad här ute i Daxing. Då tänkte jag att jag var Jennifer Lopez och tog på mig solglasögonen och log och vinkade. Det började med att jag gick på bussen på vanligt vis och när jag satt mig märker jag att folk tittar mer än vanligt. Chauffören ropar ut i micken "utlänning, vart ska du" "ta mig till the oak room!" ropade jag tillbaks. hehe. Nej, ja ska att jag skulle handla kläder på marknaden. Han nickar medstämmande och vid det här laget har alla i bussen sina två ögon på mig. Någon skickar fram sitt barn för att "ta en bra titt på den söta utlänningen". När jag kliver av vinkar alla och säger hej då och ler så att alla tänder syns. "bye bye" vinkar jag tillbaka med en väl inövad prinsesshand.
Konstigt folk det här. Och imorgon kommer det knappast bli mindre knäppt. Berättar imorgon ;)
Nattinatt!
Dumplingstjuvarna
Kom precis tillbaka från skolkantinen. De har öppet 5-7 varje kväll o är man inte där innan kvart i sex är det mesta slut. Får typ ta nån slajmig selleri om man kommer sent. Annars brukar de ha dumplings till i alla fall halv sju. Som de också hade när jag kom dit ikväll då de hade typ 25st kvar o jag trodde jag var lugn då det bara var en person före min tur. Men gick jag hem med några små söta dumplingsar? Nej, för tjejkinesen framför roffar åt sig alla! Vem sjutton gör så?! Och mer viktigt; hur kan hon klara av att äta 25 dumplingsar? Ska hon ha dumplingskalas?
Så för min del blev det oljiga potatisskivor med chili till middag. Snacka om snuvad på konfekten...
I fredags hade vi det finfint i alla fall. Simon fick sin donkenfrukost och ballonger och kungakrona och sen bar det iväg till diverse lärare för att fråga om tentan dagen efter. Plugg hela dagen, precis som han gillar (på riktigt) och sen var det dags för middag. Jag och Åsa hade beställt en tårta som vi skulle överraska honom med så vi sa att vi skulle "köpa tidningen" och möta upp de andra på restaurangen. Åsa sa att hon visste var den låg. Vi tänkte att vi skulle packa upp tårtan utanför restaurangen o komma insjungande när alla satt ner, men när vi kommer dit är de inte där. Istället ser vi gänget 15 meter bakom oss och springer in på restaurangen, skriker åt personalen att vi måste ha sax, skynda skynda nu ä dä bråttåm!! o langar upp tårtan på bordet. Men... vänta nu.. De går ju FÖRBI! va sjutton?! Ja springer ut o frågar simon om det inte var här vi skulle ses? "näää det är ju längre bort" "ok, vi ses där då, eehhee". Jag går tillbaka till frågetecknet åsa och säger att vi får ta tårtan bort till dem. personalen hade redan slängt kartongen så vi traskar på med tårtan i högsta hugg bort mot den andra restaurangen, då plötsligt simon ringer o säger att det var fullt där o att de är på väg till en annan rang. Den som låg bredvid den jag o åsa var inne på först. Vi vänder på klacken och kutar tillbaka med tårtan balanserandes så att de inte ska hinna se oss. Kändes som vi var med i fyra bröllop och en begravning.
På lördagen blev det lyxbuffé och boy vad vi åt! Inte så att vi spydde dock, men nästan. Sashimi, oxfilé, parmaskinka, parmesan, ceasarsallad, krabba, ostron, vin, drinkar, öl, fransk löksoppa, chokladfontäner - ja de hade ALLT!
Igår fick jag reda på en rolig grej som händer på torsdag. Spännande spännande!
Blir lite blandad kompott av bilder den här gången.
baaaaiii!
Simon och Åsa träffade på folk från KTH i en korridor, och efter att de fått reda på att Simon var tillsammans med deras kollegas dotter (plus att hans sa att han fyllde år) så fick han en påse bilar. Ibland kan det vara bra att vara tillsammans med en Isabel!
Dryg Isabel och dryga killar vid nationalbiblan
Nu har jag försökt ladda upp resten av bilderna i en timme, men de vill inte vara med. suck. får satsa på dem nån annan dag då.
baaaaii
Bufféförbannelsen
Igår blev en bra dag, som avslutades med pizza och öl. Idag däremot blir det lyxbuffé, eftersom det var min och Åsas present till Simon. Han har tjatat om den buffén ända sen vi kom hit. Den är svindyr men har ALLT, till och med en all you can eat Häagen-Dazs-glassbar! Stretchtightsen är på, to say the least. Trots att jag varje gång efter att jag varit på buffé säger aldrig mer Isabel, så hamnar jag alltid där igen ändå på något vis. Efteråt ska vi möta upp alla som ska ut och dansa. Vi får väl se hur mycket rörelse det blir efter den buffén...
Jag lägger upp bilder från födelsedagen senare. Det tar en evighet att lägga upp bilder med mitt internet här, och nu måste jag springa iväg till tuben!
Ha en underbar lördag!
En morgon att komma ihåg
Idag är Simons födelsedag och jag är därför på väg till andra sidan stan för att bryta mig in hos Simon som ovetandes om min ankomst ligger och sover. Då tårta på morgonen inte riktigt är hans grej ska jag skaffa den bästa frukosten man kan få tag på här; pannkakor från McDonalds. Jag hoppade på tbanan vid sex imorse och fick till min förvåning (eller inte) ställa mig på en fullsatt sådan. Hur ofta är tbanan i Sthlm full kl sex på morgonen?
Romantisk som jag är känner jag på mig att jag alltid kommer komma ihåg dem här dagen. Simons dag, men också dagen då jag i beckmörker gick i Beijings första snöfall.
Mat, milslånga män och marknad
Dagens mat: Lite sockrad fil med banan, kaffe med banan och chokladbit, två degknyten med vinäger, några nötter.
Hur kul låter det?
Jag har alltid sett mig som en matälskare. Skulle jag inte bry mig hade jag haft samma form som en glödlampa. Jag har alltid varit en bottenlös brunn och vill aldrig sluta äta. Praktexempel på detta är när jag för några år sedan gick på buffé och bokstavligt talat åt tills jag spydde. Utanför MaxMara. Kände mig inte så classy då, nej.
Har aldrig ätit så dåligt som jag gör nu, men har heller aldrig tänkt så mycket på mat som nu. Den som nu tänker "men åh, hon är ju i Kina, där har de ju jättegod mat! Va kräsen hon är" har inte varit i här i mer än nån vecka. Ja, de kan faktiskt ha god mat på vissa restauranger, och jag själv är som besatt av stekta dumplings, men man tröttnar så lätt. Jag vill börja laga min egen mat nu. För det är just det. Skolan har inget studentkök, men man måste alltid gå ut och handla färdiglagad mat. Och då blir det ofta skolkantinen. Mina vardagsmåltider har blivit så vardagliga att jag vill skiljas från dem. Helst nu. Vår relation är i brant nedförsbacke. Jag blir aldrig glad av att se honom längre, och han tittar inte ens på mig. Han ligger där lite ljummen och trött, och önskar mest att det ska vara över, medan jag gör ett trött försök, för att det är sånt man ska göra i en relation. Jag vill inte, men samtidigt klarar jag mig inte utan honom. Hur ska jag göra?!
En för mig tänkvärd sak händer varje gång jag möter en utav tyskarna som bor här. Han är nästan två meter lång och har glasögon som gör att hans ögon blir stora som brunnslock. Det som alltid händer när jag möter honom är att han ställer sig väldigt nära. En typisk Seinfeld-grej med andra ord. Men ändå inte. Han står ungefär 30 cm ifrån mig, vilket gör att mina ögon hamnar i höjd med hans bröst, och när man backar flyttar han efter. För att kunna se honom i ögonen måste jag luta huvudet bakåt så mycket jag kan. Inte så bekvämt. Dessutom tittar han en aldrig i ögonen, men spanar runt som om han var förföljd av någon. Nu när jag tänker efter kanske han ställer sig så för att jag ska komma ur hans synfält. Snacka fet diss i så fall...
Idag var jag på marknad här ute i Daxing. Är gigantiskt där inne och de har allt. Dessutom är kläder och skor mycket billigare där än vad det är på de "billiga" marknaderna i stan. Ett par enkla skor kostar 80 i stan, 40 här. Kalasbra sa jag och köpte på mig lite annat krimskrams också. Sköldpaddsörhängena var för underbara för att inte bli uppköpta av mig.
Örhängen och kinesiska motsvarigheten till Nivea-burken
Hund- och kattkläder. Den rosa till gamla trötta men söta Mackan, och drakdräkten till galna Norrpan haha!
En pyntad kinesbebis. De är så söta att man vill ta med en hem. Mannen till höger höll på med ljusdekorationerna på torget. Jag skulle vilja se elektrikerna sitta likadant på Drottninggatan när det är dags för julpyntet.
Puss och Kram
Shooting for the stars
Hej allesammans!
Haha den här dagen har varit jättekonstig. Fick ett mess i måndags utav en av mina lärare där det stod att någon tv-kanal skulle komma till campus där de skulle spela in auditions för de som ville delta. Detta skulle ske kl 10 idag. Jag snackade lite med min kompis om detta, och hon sken upp och sa att det antagligen är för Spring Festival 2012. Åh, tänkte jag, och kom på att jag är i Vietnam då, och sen tänkte jag inte mer på det. Jag hade dessutom lektion kl 10.
Efter lektionen ringer en annan av mina lärare och låter lite halvt anfådd. "Isabel, var är du?! Du måste komma hit, ja ja ja! Det är tv här som vill filma dig!". Jag förklarade lugnt för honom att jag redan visste att de var där men att jag inte skulle vara med, då jag ändå inte kan vara med sen osv. "Va? Va snackar du om?! Det är inte då det spelas in. Kom nu!". När jag kommer dit är det självaste CCTV som är där. För de som inte vet, är CCTV Kinas motsvarighet till SVT. Med andra ord JÄTTESTORT med tanke på att de ändå är 1 miljard i det här landet...
Jag pratar lite med den söta programledaren som säger att hemsidan där mitt klipp kommer läggas upp har 80 miljoner användare världen över. Jo tjena, jag blev inte ett dugg nervös. Vad sjutton ska jag sjunga då? Nåt som kineserna gillar... Kan ingen kinesisk låt förutom en halv vers av Zhongguo Xin. Det duger inte. Jaha, engelsk låt är också ok? Ah! Big big girl med Emilia är jättestor här i Kina. ALLA kineser kan den låten. Och Emilia är ju till på köpet svensk! Den tar jag! Haha. Efter att jag sjungit klart står min manliga lärare med tårar i ögonen och klappar hysteriskt vid sidan av kameran. "ååååååh va bra! Jättebra!" Tilläggas bör att han är 1.60 lång och inte väger mer än 50 kilo. Kände mig nästan som en trotsig tonåring som hade sin pinsamma morsa vid sidan av scenen.. haha, nej han var jättesöt. Men när de stängt av kameran börjar teamet mumla med varann och pekar på mig. Sedan kommer den kedjerökande kameramannen fram och säger att de vill knäppa några bilder med mig. Jag posar på à la china style och min lärare klappar händerna. Sedan säger de att jag ska vara med i en tv-show om några veckor, med kostymer och iscensättning och hela paketet. Är heltaggad och känner mig i lite chock, om man nu kan vara det samtidigt. Meja, släng dig i väggen, här kommer jag!
Feg som jag är vågar jag inte lägga upp länken. Klippet lades upp nu ikväll.
Kontaktperson: Isabel Johannesson alias 永梅
Har agerat studievägledare idag. Älskar min studievägledare på LiU, som verkar förstå vad jag har att göra med för kontorsfolk här. Kanske inte minst för att själv varit i kontakt med dem. Dagens uppgift var att försöka få in min bästa kompis här till nästa termins kurser i Sverige trots att ansökningstiden gått ut. Finns tydligen fler än jag som missar registeringstider :) Efter mycket om och men blev det istället att hon får komma till Norrpan i höst istället. Hennes största oro över att vara där på hösten är de hemska ryktena om den mörka vintern. "Kan en kines överleva i ett land där det är ständig natt?" frågade hon mig. Hon är så söt. Men det är faktiskt lika mörkt här som där.
Nu kommer det istället två andra kineser och livar upp (?) Norrpan i vår. Har inte träffat dem och vet inte om det är tjejer/killar. Jag hoppas dock innerligt de kommer trivas i lilla staden, och att gdkarna är snälla mot dem ;) Känns roligt också att veta att det till viss del är min förtjänst att två personer härifrån ska få åka och bo i Sverige ett tag.
Har förresten sett att många, precis som i Sverige, hoppar över vissa brunnar som om de gav otur med sig. Kommer jag ihåg rätt tror jag tecknet står för "ånga". Gör mig alltid lite glad när jag här ser kaxiga tonårstjejer hoppa över brunnar och tänker att vi kanske inte är så olika ändå.
Ha en fortsatt härlig dag, fina ni!
Gammal kärlek rostar aldrig
Då Spotify inte funkar i min del av stan har jag varit tvungen att gå tillbaka till iTunes. Nostalgitripp, javisst!
Har till exempel lyssnat på Beatles hela dagen idag, och boy vilka härliga känslor som kommer tillbaka. Och visst sitter texterna kvar i ryggmärgen. Min extas över låten Why Don't We Do It In The Road, med tillhörande sång av Isabel ledde till baskrig med grannen.
Hoppas förresten ni gillar min bloggs nya utseende! Lite utav css-koderna fanns tydligen kvar i huvudet ;) Har dock lite smågrejer kvar som ska göras...
Tog med mig kameran när jag skulle gå och handla lunch i skolans kantin idag.
Utanför hade de någon form av lotteri där man kunde vinna någon liten sak om man hängde upp en önskan som man skrivit ned på en post it-lapp i ett träd.
Första advent
Ni anar inte hur avundsjuk jag är på er som äter lussebullar och dricker glögg idag. Tror att första hemlängtan slagit till. Här är det inte mycket mys och julstämning. Tvärtom. De har startat ett nytt byggområde precis utanför mitt fönster igen. Brroaaam bram braaaaAaAm låter det dagarna i ända.
Försöker tänka bort att jag är i ett land som helt saknar julkänsla genom att spela julmusik och tända ljus. Blir ganska trevligt i mitt lilla rum. Men en lussebulle skulle ju inte sitta fel...
