Idag har Simsabel haft kärleksdag i turistpeking. Vi skulle gå på Nationalmuseum som ligger precis vid Tiananmen Square. Hela området består av 100% turister. Mestadels kinesiska turister såklart, och detta märkte vi av redan på väg upp från tunnelbanan. Vi går bakom en familj på tre vuxna personer och när de kommer fram till rulltrappan tvärstannar de. "Upp med kameran!" säger pappan och säger åt sin dotter (som måste vara bra över 20) att ställa sig i rulltrappan samtidigt som han fotar. Hon petar lite försiktigt på det rullande handräcket och tittar nervöst på trappstegen som svischar förbi framför hennes fötter. HOPP! så är hon i den rullande trappan. Ett nervöst skratt från familjen och posande och fotande följer. Sedan är det dags för föräldrarna. Jag och Simon står fortfarande bakom dem och väntar. Kvinnan tar tag i mannens arm, de ger varandra en blick i samförstånd och sedan tar de ett stort kliv mot de rörande trappstegen. De klarade det! De är på! Nervösa skratt och blickar utbytes inom familjen men sedan kommer det som de inte riktigt tänkt på när de klev på. De ska ju av också. Högre upp i trappan plattas stegen till och sugs in i marken. Dottern hoppar av. Hon klarade det! Men den äldre modern blir rädd och går ned några steg men inser sedan att även hon måste utsätta sig för denna storstadens prövning. Mannen tar ett fast grepp om henne och de går av tillsammans. Kvinnan snubblar till. När hon kommer på fötter igen tittar hon bak mot rulltrappan och ler, överlycklig över att hon precis fått åka rulltrappa, och klarat det! Det var så sött att man kunde smälta.

Annars har Simsabel tittat på förskönande bilder av Mao, specialutställning med stadsbilder från någon tysk stad på 1700-talet och vilat lite på en bänk. Man blir trött av belysningen på museum! Men tröttheten slog vi bort genom att gå och äta lunch på muslimsk restaurang och sedan ta en mysfika på Starbucks vid Qianmen. På något sätt gillar jag området kring Himmelska Fridens Torg (qianmen), för det känns alltid som man är på resa då. Jag är sällan där, just för att det typ inte finns något annat att göra än att titta på torget och gå på "fingatan" med krimskramsshopar och Starbucks. Men just för att man är där så sällan, och att det är en så turistig atmosfär gör att man själv känner sig som en turist, trots att man varit på stället 1000 ggr. Sedan är stället en speciell plats för oss också, då det var där vi jämt hängde i en månad innan vi flyttade ifrån varann och började skolan. Då vi var små kycklingar och inte hade en aning om vad för slags liv som väntade oss. Känns som man har vuxit minst tre granhöjder sedan man var där i somras. Man har så annorlunda liv nu mot vad man hade då. Qianmen är lite som en snygg sommarflört man haft, och sedan möter igen. Fortfarande lika snygg, men man ser på honom på ett annat sätt än vad man gjorde under sommaren. Ja, nästan precis så känns det med den platsen.