Judging Isabel



Står nu på tuben o kollar mig själv i fönstret. Har perfekta ståplatsen för att kunna se min spegelbild utan att någon annan fattar att jag står och beundrar mig själv.
Jag vet att jag tidigare sagt att jag är ett spjut och alltid hittar sittplats, men klockan halv sex en fredag är man ganska körd, även om man heter Isabel.

Jag är på väg ifrån tävlingen som jag var domare i. Haha det var kalaskul! Det visade sig att tävlingen gick ut på att varje grupp/student skulle dubba ett filmklipp till engelska. Filmerna var bland annat Harry Potter, 500 days of Summer och Rio. Sedan skulle jag (och en lärare) skriva ner våra poäng för kreativitet, performance och uttal. När det kom till uttal visste jag inte alls vad jag skulle skriva. Jag bestämde mig för att "förstår jag allt vad de säger - full pott, nästan inget - hälften, och pratar de som om de talade marsianska får de lite sämre". Studenterna hade fått välja film själva och en ensam kille hade valt att framföra triangeldramat i Greys Anatomy - alla roller agerade av honom, med tre olika röstlägen. Åh va bra han var. Supersynkad och han började nästan själv gråta när han sa "but Joe! It's her or me! I looove you so much! Please, don't leave me..." och sträckte ut sin hand samtidigt som han långsamt tittade snett uppåt i väntan på applåder. Sedan var det en annan kille och en tjej som spelade upp en scen från Rio där de spelade två fåglar som flyger. Jag vet inte om någon annan tänkte på det, men en kille och tjej som häftigt andas in i micken och flåsar "faster", för i alla fall inte mina tankar till två fåglar som rymmer ifrån en annan fågel. Av mig fick de full pott på Performance.

Nu ska jag av! Härlig fredag på er!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback