Nu är jag hemma igen efter en tripp där jag åkte bort mig lite. Tänkte åka till en marknad jag, S o ch Åsa var på förra veckan men kom inte riktigt ihåg namnet på tbanestationen jag skulle av vid. Ja ja. Det var nåt på Xi... Fanns bara ett ställe på "min linje" så jag åkte dit. Oj vad fel jag var. Va sjutton... låg det inte här? Letade runt lite på alla uppgångar, vilket tog ca 45 min. Jäklar vad stor stan är! Eeeh.. vad ska jag göra nu? Här är det ju inte. Kom ihåg att jag sett en röd skylt, precis som linje ett har, förra gången jag var där. Åkte till en annan station där linje ett gick. Ne, här var det ju inte heller. Va sjutton ska jag göra? Jag har inga pengar på min mobil, så jag kan inte ringa simon... Jag ville ju inte åka hem efter att bara ha åkt tunnelbana o strosat runt på värdelösa ställen. Men var lååg den?? Jag frågade en tbanevakt om jag fick låna hans mobil.

Som alltid när man frågar kineser som har för lite att göra på sitt jobb har man efter 10 sekunder tio kollegor runt en som oxå vill prata och i vissa fall hjälpa till. De fick inte låna ut någon telefon, men de såg väl antagligen hur förvirrad jag såg ut, så den äldre vakten sa åt den yngre att ta mig till stället där de hade telefon. Vi gick länge, tills vi kom fram till en järndörr där han bad mig vänta. Några minuter senare öppnar han igen och vinkar in mig. Vi går i smala, mörka gångar med hundra dörrar längs med väggarna. Till slut visar han mig in genom en dörr där hans kollegor sitter och äter lunch. Rummet är litet, med en våningssäng längs med ena väggen, och ett skrivbord längs med den andra. Jag får låna en telefon men numret verkar inte funka. Jag får låna en tjejs mobil istället och signalerna går fram, men simon svarar inte. Sjutton oxå, han e ju säkert o klättrar o har mobilen i väskan.
Generad tackar jag och ursäktar för att jag störde, men två sekunder senare ringer simon upp o jag får veta vart jag ska. han låter något förvånad när jag säger att jag står inne på ett kontor på stationen med tio vakter runt mig.

Vad gör man inte när man inte har pengar på telefonen? :)

Vakten som guidade mig genom de dolda tunnelbanegångarna


Jag hittade marknaden och fick tag i mina efterlängtade solglasögon som jag sedan förra veckan ångrat att jag inte köpte då. Kommer passa toppen med resten av mina kläder jag köpte igår.

Åsa, Claire (en kompis flickvän som vi var ute med i fredags) och jag åkte till en koreansk klädmarknad igår. Jisses vad många fina kläder det fanns, och som dessutom passade! Jag handlade så mycket jag orkade bära, så nu har jag hela väskan full med söta koreanska och japanska klänningar och milshöga kilklackar. Nu kommer simon inte längre vara den längsta av oss! Men som jag längtat efter att få tag på såna kläder! Lägger upp bilder snart!

Blev imorse kallad för hora när jag gick på gatan. Klockan var halv elva på morgonen och nån kines har mage o hosta fram ett "xiaojie" till en västerlänning. Rättelse: har mage o säga "xiaojie" till en Isabel. Efter gårdagens strapatser med tröga kineser låg den här mannen inte speciellt bra till. Jag vände mig om och skrek tillbaka o fråga va han sa, och att jag iaf var snyggare än honom, himla padda. Jävla as.

Igår skulle jag fixa residence permit. Det gick ju sådär. Det började redan förra veckan och vi har säkertredan spenderat tre hela dagar åt att åka runt HELA beijing och samla in olika små papper och stämplar. När vi äntligen trodde att vi hade alla papper, o pratat med skolorna som komfirmerat att alla papper var rätt så åkte vi ut till polisstationen i fredags. Efter en del väntan på plats så fick vi till svar att vi inte hade rätt application form. Det de ska ha ser precis ut som det vi redan har, men ska ha en streckkod på sig och en stämpel. Det har inte vi.

Simons skola tar emot ca 500 utbytesstudenter varje termin, men verkar fortfarande inte veta vad för papper man ska ha. Min skola hade ingen aning, då jag är den enda utbytesstudenten de haft som ska stanna mer än en termin. En miss från båda skolorna, men vad kunde vi göra? Andas djupt och räkna till tio och sen ta nya tag på måndagen. Min lärare, mister Zhang ringde mig på fredag kväll och sa att han skulle försöka lösa det hela och att jag skulle komma ut på måndag morgon. Sagt och gjort. 9.00 befann jag mig ute i förorten på hans kontor och förklarade för honom om streckkoden som behövdes, och att skolan borde ha en sån. Mhmmm. åååh, var det enda han fick fram medan man såg hur hjärnan jobbade.
Han hade ingen aning om någon application form med streckkod, och ingen annan på kontoret verkade veta heller. Till slut fick jag ett papper med streckkod och stämpel och jag bad dem stämpla på lite extra ställen så jag inte skulle åka dit pga någon stämpel. Jag åkte tvärs över stan till polisstationen. När det blev min tur räckte jag stolt fram mina papper pch streckkoder och stämplar, glatt ovetandes om att jag 20 sekunder senare skulle få ett nervöst sammanbrott.
Den finniga killen i för stor skjorta som satt bakom disken sa att jag fortfarande har fel papper och att streckkoden måste sitta uppe i vänstra hörnet, vilket den inte gör på mitt papper. Annars så stämmer allt.
Djupa andetag... Räkna till tio...
Jag börjar lugnt och fint och säger att min lärare sagt att det ska stämma. Hjälper inte. Streckkoden ska vara i vänstra hörnet. Efter en lång diskussion och drämmande i bordet från min sida, ringer jag upp min lärare och ber honom prata med den hormonstinne killen bakom disken. Nu är jag riktigt irriterad och ser hela diskussionen som skrattretande och väljer därför att föreviga situationen med att ta ett kort. Men satan, då händer det grejer!


Killen ställer sig upp och skriker att jag inte får fota. Två vakter som säkert redan tidigare sett mig tjata och klaga på killen o säkerligen ser mig som en potentiell terrorist är framme på två sekunder och griper tag i mina armar och lyfter mig ur min stol och säger åt mig att ta bort bilden. Såå bra var inte bilden, och jag är inte den som är den när jag har två kinesiska vakter bredvid mig, och en himla massa nyfikna ögon på mig, så jag visar bilden, trycker på papperskorgen, ERASE, visar alla i närheten att bilden är borta, och lägger ner kameran i väskan igen. Men om jag trodde att det skulle ta slut där trodde jag fel. Killen i för stor skjorta är inte nöjd och säger att han oxå måste få se att bilden är borta, som om han inte redan sett när jag tog bort den. Vakterna måste oxå titta. När de tittat en bra stund och en av vakterna ler biter jag av med ett "jag hoppas ni tyckte det var underhållande o få titta på en utlännings bilder" och rycker åt mig kameran och går därifrån.


Arg som ett bi var jag vid det här laget, och kunde inte göra mycket men att sitta och vänta på att mister Zhang skulle ringa upp mig efter att han fått tag på någon som visste mer än han. I en och en halv timme väntar jag på att han ska ringa, men efter flera samtal till honom, då han fortfarande säger att han inte fått tag på denna någon, så går jag därifrån och säger att han får ringa när han vet mer. Mister Zhang förstår. När jag är på tbaneperrongen får jag ett sms med ett namn och adress, och snart därpå ringer Zhang och säger att jag ska bege mig till Renming University, en skola som ligger en braaa bit därifrån. Finns tydligen någon där som kan hjälpa mig.


Jag beger mig mot något som jag inte har en aning om var det ligger, och med tidigare erfarenhet vet jag att det inte kommer bli lätt att hitta ett ställe endast genom att fråga kineser om vägen.
När jag kommer fram till en port som leder till campus frågar jag vakten utanför om det är inne på campus som adressen finns.
-nej, nej du ska fortsätta gå rakt fram på gatan du just gick.
- så du är säker på att det inte är inne på campus? helt hundra??
- jaa jaja. rakt fram bara.
My ass att det var rakt fram. Gick i kanske tio minuter och insåg att jag var helt åt skogen. Frågade en vakt som stod utanför ett stort hus med Bank of China skrivet i stora bokstäver.
- Känner du till den här adressen?
Han läser länge och noggrant och svarar sedan
-Det är inte den här byggnaden.
- Nej, tack. Jag vet. Men du vet inte var det här stället ligger?
- Nej det är inte här. Det här är bank of china., säger han och ler stolt.

Suck. Hur kan de vara så dåliga på gator och vägbeskrivning? Även om de inte vet gatan pekar de ut en riktning. Fråga aldrig en kines om någonting, för du kommer ändå inte få ett svar som sär rätt.

Efter 45 minuter hittar jag stället, som låg inne på campus. OK, ett hinder avklarat. Nu gäller det bara att hitta killen. Jag börjar med att fråga vakten. Jag visar upp mitt mess jag fått från mister zhang där det står:
Namn: Fan Zun telefon-
nummer: 134005847382
Adress: blablablaaa


Korkad som han är läser han för sig själv "Fan Zun Telefon... nej någon sådan har vi inte". Jag förklarar småleende att han bara heter Fan Zun men inser att killen har noll koll. "Fan Zun Telefon... nej, jag tror inte det finns någon sådan person här". Efter åtta timmar av flängande fram och tillbaka och tjafsande med massa kineser blänger jag bara trött på vakten och går därifrån.

Testar receptionen istället. Stor och tjusig reception med ett skrivbord vid sidanav där det sitter två killar.  I receptionen sitter en kille och en tjej och när jag frågar dem om Fan Zun får jag till svar att någon sådan finns inte. Aldrig sett namnet förut. Jag börjar känna mig lagom uppgiven och frågar om det finns något kontor jag kan gå till. " Visst runt hörnet bara, men räkna inte med att de vet något där".

Första personen jag frågar säger att visst, han sitter vid ett skrivbord bredvid receptionen. Det är alltså killen som suttit där hela tiden, en meter ifrån de som precis sagt att en Fan Zun inte finns! Man kan ju få krupp för mindre...

Fan Zun säger åt mig att vänta då det är några andra studenter före. Jag väntar. I en timme väntar jag.
När det äntligen är min tur tittar han igenom mina papper och hittar tre fel. Suck.
På mitt application form tycker han att mitt svenska namn är "för långt". Han jämför med passet och alla andra hundraelva papper jag har med mig, och visst, det är ju samma namn där. Men han tycker det blir för mycket namn på för liten plats. Herregud vad ska jag göra?! Byta namn så att det ser bättre ut på kinesiska formulärs löjligt små rutor? Nej, det där måste jag få en stämpel på från min skola så han ser att de godkänt att mitt namn är långt.
Sen måste jag ha ett blankt papper med en stämpel på och min lärares underskrift. Kopior gick inte för sig, utan jag måste åka ut till skolan igen för att hämta ett papper med en stämpel på.
Sen tyckte han att mitt foto hade en något för mörk bakgrund. Den var inte kritvit, men något ljusljusgrå, och det gick inte.

Vid det här laget ville jag bara ha ett stort järnrör och gå loss på honom. Istället sätter jag mig ner och börjar nästan gråta. För lite sömn och mat och kinesisk administration går inte bra ihop. Då var klockan halv sex och jag hade hållt på med det här sen klockan åtta imorse och ändå inte fått ett jota uträttat. Bara stött på en massa jobbiga och korkade kineser. Utan resultat försöker jag mig på ett sista försök att få honom att godkänna mina papper. Inte mkt att göra än att åka hem till hostelet och inse att man slösat bort ännu en dag till ett värdelöst system.

Och inte blev det bättre idag. Jag åkte ut till skolan och fick mina stämplar, åkte tillbaka till Renming University och räckte fram mina papper. "Det här borde inte vara några problem" säger Fan Zun, men ber mig vänta då han måste hjälpa en korean först. Jag vette sjutton vad den där koreanen hade för problem, men han behövde hjälv i 2,5 timme. Hela eftermiddagen hade gått, och Simon och Åsa hade kollat igenom hela marknaden som vi skulle gått på tillsammans, när det äntligen blir min tur. Jag ville bara bli av med skiten. Det ser ljust ut, tills han inser att ett nummer som jag fått av polisstationen som jag är registrerad på inte stämmer. Herregud, inte igen! Hur svårt ska det vara att göra sitt jobb ordenligt?! Ringer polisstationen, de rättar till problemet, men jag kan fortfarande inte ansöka om residence permit, då det kommer ta fyra timmar för Fan zun att få polisens ändringar, och då har han redan slutat. Jag får komma tillbaka imorn istället.


Tror aldrig jag spenderat så värdelösa dagar som dessa. Det värsta är att om inte polisen fixar min info rätt senast imorn, måste jag åka hem på torsdag, då mitt visum går ut då. Jävla kineser alltså. Gör något rätt för en gångs skull, känner jag bara.

Nu ska jag ta mig en drink här uppe i hostelbaren och försöka tänka på annat än dessa dagar.
Ska man se något positivt ur det hela så har jag pratat en hima massa kinesiska, även om nivån sjönk ju mer tiden gick, och ju tröttare jag blev.

Här är en liten sumering i bilder av vad jag gjort i resten av veckan!

Nattmarknad som var något överskattad.


Vårt förra hostel.


Lyxslurpee som smakade is. Första dagen med en nyinflugen Åsa från Norrland.


Kines som får pröva på tyngdlöshet på Science n Technology Museum


Tre svenskar och en kines som får pröva på Log Riding in 4D!


Levande fiskar och miniskölpaddor som mobilsmycke.


Efter mkt letande hittade vi äntligen klätterstället.


Puss vid fågelbo.



Puss och kram!

Oh Lord.

Nu är jag här. I söndags kom vi fram med tåget från shanghai kl 19.55 till södra stationen. Sjukt bra system de hade vid stationen. Två utgångar, som vardera leder till en stor o tom väg. Sen har du buss o metro förstås, men d bästa var deras taxistation de hade i garaget. Tjusigt köstängsel så ingen skulle kunna tränga sig, o under tak så man inte blev blöt då d regna. D enda som saknades var taxibilarna...
D kom inga! O man kunde inte fånga en ute på gatan heller, för där fanns ingen! Vi stod o väntade i 2,5 h innan vi fick vår taxi. Vi kom fram kl 23 till vårt hostel.

Dagen efter åkte jag ut med tunnelbanan till min skola i hopp om att få registrera mig. Varje gång tunnelbanedörrarna stängdes hördes en gäll signal och något som låter som ett hemskt mansskrik. Något som man kan tänka sig att Munchs Skriet hade skrikit om man hade hört det. Riktigt obehagligt.

Det första jag möttes av när jag kom till min skola i måndags var stora affischer med bilder på Marx, Lenin och Mao. Vädret var som en tjock, blöt hundpäls som låg över hela stan. Jag trodde jag kommit till Nordkorea. Det var inte en levande själ på hela området, förutom den ensamma vakten som satt utanför en i princip tom byggnad. Skolan såg helt ok ut, med nån tjusig mosaikbild som ser ut att vara från 40talet som pryder huvudbyggnaden. Huset jag bor i är sådär lagom kommunistisk. De har en stor plansch vid entrén där de hyllar att kommunistpartiet funnits i 90 år o har en stor Mao o hammaren o skäran i bakgrunden. Nu har jag hamnat i riktiga kina tror jag. Vakten jag talade med berättade att det fanns några som jobbade på tredje våningen. När jag ställde mig vid hissen märkte jag efter en stund att inget hände. Hissen funkade inte. Neeee, hissen kunde jag ju inte ta, sa vakten. Det fanns ju ingen el. De stängde av all el under sommaren. Alla lokaler och korridorer var mörka.
Efter att ha gått upp för trapporna träffade jag en liten man som satt på ett litet kontor som oxå undrade varför jag var där nu. skolan börjar ju inte förrän om två veckor...

Herregud. Här har man mailat o mailat o maaailat o talat så klarspråk man bara kunnat om när man ska komma hit o fått till svar att SENAST 15 AUG 2011!!!! D är även d som står på mitt admission notice. D såg ju mannen på kontoret oxå, men vad skulle han göra? Han ringde upp min kontaktperson o honom träffade jag dagen efter. Han berättade att jag inte börjar skolan förrän 5 september...
Så nu har jag tre veckor ledigt i beijing.

Kändes lite misströstsamt först, men nu känns d mkt bättre. Jag trodde ju att vi började skolan idag, o undrade va för ställe jag hamnat på där de enda levande själarna var några stackars vakter o en liten man på ett kontor.

Känner på mig att jag hamnat på ett mkt kinesiskt ställe, som nog kommer att testa mina gränser både en o två ggr, men det ska ändå bli spännande o se va d blir av d hela.

Hangzhou
Förra veckan åkte jag och S iväg till Hangzhou som ligger ca en timme utanför Shanghai med snabbtåget. Jag var lika förkyld som muren är lång, och 41 grader i skuggan hjälpte inte riktigt min snurrighet. Vi gick runt den berömda sjön, och efter lite cyklande och pustande och sovande i skuggan så kände vi oss rätt nöjda med stan. Visst, det var en fin sjö, men lite samma samma som man sett förut. Tror det hade hjälpt om man varit lite friskare och vädret inte varit så varmt som det var.

Fler bilder är på väg.

 

Puss o kraaam

 

Idag kom den förväntade men inte så efterlängtade förkylningen. Ont i halsen som jag vet inte vad. Gick o köpte tjusigt te att kurera mig med. Fint va?


Har lyckats köpa två nya RAM-minnen till datorn oxå. Yay, snart har jag en egen dator igen! Har tröttnat på att försöka redigera bilder i förhandsvisaren, då d är d enda S har på sin dator som har något m bildredigering att göra. Hur kan man någonsin tro att killen går civilingenjör? ;)

Jag har börjat följa två program här. Det ena handlar om en tjej som är kär i en kille, o han är kär i henne. Det jobbiga är att hans kompis oxå är kär i henne. Draaaamaaah! Alla bråkar hela tiden, o ändå säger ingen vad de egentligen känner. Mkt underhållande. Är dessutom ett plus i kanten att tjejen har en jättestor och konstig peruk som de tydligen tror kan lura folk för att vara hennes riktiga hår. Ser ut som en hjälm.

Sen finns det ett annat program,非诚勿扰 vilket betyder typ You are the One. Är hur stort somhelst här. Kineser verkar älska dejtingprogram, för d finns en hel uppsjö av dem på alla kanaler. I detta program består panelen av 24 snygga tjejer. Programmet går ut på att en stackars kille ska presentera sig för tjejerna o de kan när som helst neka honom genom att trycka på en X-knapp á la America's got Talent. Ibland nekar alla 24 efter att killen bara sagt hej, o ibland är alla kvar till slutet. Är det någon tjej killen faller lite extra för, o som fortfarande är kvar när tiden är slut går de tillsammans glada och nykära ut från scenen o agerar som om d är giftemål nästa. Mindre roligt är d för de killar som blir utan tjej. När skärmen visar 0/24 spelas Carmina Burana på högsta volym och stackaren får med skamset huvud gå av scenen.


Den värsta lukten jag vet är hur d luktar från en rutten melon, då den liksom tappat luften och förvandlats till slajm. Det är precis vad vi hittade i bokhyllan och jisses vad d luktade! Har försökt vädra o skrubba varenda hyllplan, men lukten sitter banne mig kvar ändå! Och ja, vi har slängt melonen.


Nu ska jag titta på film m bluebi o dricka mer tjusigt thé. Puss o kraaam!

Har insett att den låten, The only one med Black Keys e riktigt skön o passande till när man går på gatorna här.

Idag har jag varit på Apple Store borta vid Pudong (business district). Min dator har lagt av helt o ställer sig bara o piper gällt så fort jag försöker starta den. Den e trött. Men d va inte personalen på Apple. Efter fem min hade de fastställt problemet o tipsade mig tom om e billigare sida där ja kunde köpa ett minne (ett funkar, ett e trasigt p min dator) för 200 yuan ist för 766 som apple tar för samma minne. Gick glatt därifrån. Erfarenheten av besöket gjorde mig påmind om varför jag har Mac o inte Pc, även om jag fortfarande inte har nån fungerade dator. För er som inte räknat ut d så sitter jag vid en annan dator just nu.

Igår va vi några stycken som fick lust o göra stan. Vi var först hemma hos en kompis från LiU som bor ihop med sin japanska flickvän, o spanade in deras lägenhet o kollade Super Cup. Satan va Zlatan, lr Yi Bo som han heter i Kina, såg ut! Som en skabbig tupp.


Vår schweiziska väns min efter att han blivit bjuden på kinesiskt brännvin (56%)


Sen drog vi vidare till ett ställe som heter Richface/ Babyface. Mkt bling bling, mkt champagne, många unga kineser! Annars brukar d bara vara 40åriga män som e ute, då de unga är hemma o pluggar o gör värde för sina föräldrars pengar som de betalat skolavgiften med. När de tyckte att d va dags o pigga upp stället lite skärmade de av scenen som man annars dansade på (otroligt litet dansgolv). Fram kommer tio rosa blingbling-kineser o porrdansar till Lady Gaga o David Guetta. O efter det går de av o partyt fortsätter :)


Ingången till Babyface


Hamnade snett av nån himla anledning. Den sista bilden e från tjejtoan. Bling bling!!


Dansnummer som gick i rosa.

Vi har lärt känna en kille från Schweiz, Mr T, som oxå va m. Han ska plugga här i en termin o verkar inte riktigt fatta var han hamnat nånstans. Han kan inte ett ord kinesiska, men ska plugga p engelska (d e iaf vad universitetet lovat, men d får man väl se hur d blir m d). Han trodde, precis som ja o Simon, att Shanghai skulle vara lite hippare o mer västerländskt än va d faktiskt är. Ingen talar engelska, förutom p turistgatan kanske. Vi trodde att d skulle finnas fler coola kids med stora hörlurar o konstiga frisyrer som gick runt o dansade p gatorna á la Tokyo style, men hittills är de väldans få. Såg dock ett lesbiskt par som stod före mig i kön inne på H&M idag. Pussades o höll handen o allt. E tom ovanligt o se heterosexuella, kinesiska par pussas ofentligt. Så d va ju roligt o se... Lr nåt... Annars är d mest hillbillies som i vilken annan kinesisk stad som helst.

Vet inte om de sagt nåt om d i Sverige, men d ska tydligen vara någon form av tyfon här i Shanghai just nu. D har varit på de kinesiska nyheterna här i flera dagar o de råder alla att bunkra upp med mat o stanna inne de närmsta dagarna då d är farligt att gå ut. De ska ha evakuerat omkring hundratusen personer. Har varit en orolig stämning sen d började blåsa en del igår. D kommer bli nya Catrina tänker man o hoppas på att inte alltför mkt skada ska ske på huset man bor i. Men nu tittar jag ut genom fönstret o ser trötta stillastående träd, en sol som för ett tag sen gick ner, o torra trottoarer. Nästan besviken. Tyfonen måste tagit en annan väg än den över Shanghai.

Igår åkte S iväg till världens största skatepark. Superhäftigt, megastort o megasvåra ramper o S va den enda levande själen där! Helt öde! Måste känts skumt o glida runt på samma ramper (lr kanske inte samma ramper, men samma park iaf) som världens bästa skateare o nu vara där helt själv m inte en kotte i närheten. Är synd att d blir så. Samtidigt kan d ju ha varit lite folk just för att man då trodde att tyfonen skulle komma o d va lördag morgon. Men ändå. Vissa läktare var helt täckta med ogräs då d inte varit nån tävling eller event där sedan d byggdes upp.



Senare på dagen mötte ja upp honom inne i stan o vi åkte till en marknad. Den ska ha fått dåligt omdöme av alla västerlänningar, men den vi va på i torsd, som fått bäst av turisterna va ju bara crap (förutom mina mobilskal :) ). Men boy, den här "dåliga" marknaden va ju superkul. Bara kineser o lite roligare kläder än Polo-pikés o tråkiga sidenmorgonrockar. Påminde mkt om Dongmen i Shenzhen, då d va ett helt område m massa småaffärer o sen då det stora huset m 6 våningar m kläder, krimskrams o annat strunt o roligt. Om man blev hungrig fanns d små gubbar som satt i gångarna som satt o sålde gurkor. "Gurka guuuurka" ropade de. Fast på kin.



Nu ska jag plugga mina 30 glosor jag har till imorn bitti, sen ut o springa lite m baby. Finns en löpbana m fotbollsplan i mitten här på campus. många går ut o promenerar runt där på kvällen, men d komiska är att de inte har nåe lyse. Alla går/springer/spelar i nästan totalt mörker! haha. e faktiskt riktigt roligt o titta på (d man ser). Kineserna har ett egen work out-övning oxå, som jag nog inte sett någon annanstans. De promenerar baklänges. Långsamt o lite släpande går de så några varv. Vet inte alls va d ska va bra för, men o andra sidan e d mkt kineserna har för sig som jag inte förstår mig på.

Tack för mig o puss o kram!


Mina små älsklingar


Vi kände för att vara kulturella och gick på museum en fredagkväll. Utställningen var om Pixar. Efteråt åkte vi hem o drack vin o lyssnade på Stravinsky.


Han satt ca 8m uppe på väggen.


En rolig grej jag lärde mig igår var ett kinesiskt uttryck, typ "bananperson" heter d. En bananperson är man om man har asiatiska föräldrar, men är uppvuxen i västvärlden. Anledningen till varför d heter bananperson är för att man då är gul på utsidan, men vit på insidan :)

Puss o kraam

Nu är jag äntligen här i Kina! Känns på nåt sätt som att jag aldrig lämnat landet. Människorna ser likadana ut, språket låter likadant och priset på mantou är densamma. Åh vad jag saknat mina mantou. Ska tillägna ett helt inlägg till detta guld för munnen, men det får komma längre fram. Just nu tänkte jag berätta lite om vad jag gjort.