Bajsande barn, Nordkorea och ångestfyllda tunnelbanedörrar

Oh Lord.

Nu är jag här. I söndags kom vi fram med tåget från shanghai kl 19.55 till södra stationen. Sjukt bra system de hade vid stationen. Två utgångar, som vardera leder till en stor o tom väg. Sen har du buss o metro förstås, men d bästa var deras taxistation de hade i garaget. Tjusigt köstängsel så ingen skulle kunna tränga sig, o under tak så man inte blev blöt då d regna. D enda som saknades var taxibilarna...
D kom inga! O man kunde inte fånga en ute på gatan heller, för där fanns ingen! Vi stod o väntade i 2,5 h innan vi fick vår taxi. Vi kom fram kl 23 till vårt hostel.

Dagen efter åkte jag ut med tunnelbanan till min skola i hopp om att få registrera mig. Varje gång tunnelbanedörrarna stängdes hördes en gäll signal och något som låter som ett hemskt mansskrik. Något som man kan tänka sig att Munchs Skriet hade skrikit om man hade hört det. Riktigt obehagligt.

Det första jag möttes av när jag kom till min skola i måndags var stora affischer med bilder på Marx, Lenin och Mao. Vädret var som en tjock, blöt hundpäls som låg över hela stan. Jag trodde jag kommit till Nordkorea. Det var inte en levande själ på hela området, förutom den ensamma vakten som satt utanför en i princip tom byggnad. Skolan såg helt ok ut, med nån tjusig mosaikbild som ser ut att vara från 40talet som pryder huvudbyggnaden. Huset jag bor i är sådär lagom kommunistisk. De har en stor plansch vid entrén där de hyllar att kommunistpartiet funnits i 90 år o har en stor Mao o hammaren o skäran i bakgrunden. Nu har jag hamnat i riktiga kina tror jag. Vakten jag talade med berättade att det fanns några som jobbade på tredje våningen. När jag ställde mig vid hissen märkte jag efter en stund att inget hände. Hissen funkade inte. Neeee, hissen kunde jag ju inte ta, sa vakten. Det fanns ju ingen el. De stängde av all el under sommaren. Alla lokaler och korridorer var mörka.
Efter att ha gått upp för trapporna träffade jag en liten man som satt på ett litet kontor som oxå undrade varför jag var där nu. skolan börjar ju inte förrän om två veckor...

Herregud. Här har man mailat o mailat o maaailat o talat så klarspråk man bara kunnat om när man ska komma hit o fått till svar att SENAST 15 AUG 2011!!!! D är även d som står på mitt admission notice. D såg ju mannen på kontoret oxå, men vad skulle han göra? Han ringde upp min kontaktperson o honom träffade jag dagen efter. Han berättade att jag inte börjar skolan förrän 5 september...
Så nu har jag tre veckor ledigt i beijing.

Kändes lite misströstsamt först, men nu känns d mkt bättre. Jag trodde ju att vi började skolan idag, o undrade va för ställe jag hamnat på där de enda levande själarna var några stackars vakter o en liten man på ett kontor.

Känner på mig att jag hamnat på ett mkt kinesiskt ställe, som nog kommer att testa mina gränser både en o två ggr, men det ska ändå bli spännande o se va d blir av d hela.

Hangzhou
Förra veckan åkte jag och S iväg till Hangzhou som ligger ca en timme utanför Shanghai med snabbtåget. Jag var lika förkyld som muren är lång, och 41 grader i skuggan hjälpte inte riktigt min snurrighet. Vi gick runt den berömda sjön, och efter lite cyklande och pustande och sovande i skuggan så kände vi oss rätt nöjda med stan. Visst, det var en fin sjö, men lite samma samma som man sett förut. Tror det hade hjälpt om man varit lite friskare och vädret inte varit så varmt som det var.

Fler bilder är på väg.

 

Puss o kraaam

 


Kommentarer
Postat av: gunnel

Din blogg är vanebildande!Ser redan fram emot nästa inlägg.Kram till er båda

2011-08-17 @ 18:01:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback