Viktiga personer jobbar på kontor

Kom hem från kontoret för en knapp halvtimme sen. Kycklingwrap, chokladbit, vatten och en liten påse chips fick bli min middag. Känner mig mycket viktigt som kommer hem sent från "jobbet", slänger jackan på sängen samtidigt som jag trött sätter mig på den obekväma stolen och sätter på datorn. Måste föra över pengar för hyran som ska betalas på lördag. Käkar en chokladbit till. Satan vad segt internetet går, tänker jag och tar mig en klunk vatten. Blir ännu tröttare av att tänka på att jag måste tvätta håret imorgon bitti. Hatar att blöta huvudet på morgonen. Speciellt när det är kallt i rummet och man ändå måste upp vid halv sju. Tio minuter är mycket för en snoozare som jag.

//


Har läst ut Midvinterblod av Mons Kallentoft och har fastnat lite i hans sätt att skriva, om ni märkte det i stycket ovan. Kommer även på mig själv att tänka i samma meningsuppbyggnader, vilket gör mitt liv lite piffigt, tycker jag. Allt blir ju så mycket mer spännande när man granskar tunnelbanefolket med samma slags tankar som kriminalinspektör Malin.
Undrar varför man inte byter tankesätt lite oftare. Att bara tänka ger ju ingen större effekt på själva tanken, bara en koncentration på vad man tänker, inte hur man tänker. Tanken i sig skulle ju kunna bli bra mycket mer intressant om man tänkte den på ett annorlunda men passande sätt.
Hm. Vet inte om jag verkade smart eller bara konstig där. I vilket fall är jag ändå viktig, då jag "jobbar" på kontor.


Bra bok där förresten, deckaren midvinterblod. *Det är prästen som är mördaren* Nu har jag hoppat på en bok som är något råare. FRI heter den och är skriven av en japan. Pysande inälvor, utdragna naglar och ögon fulla med intryckta nålar är bara förnamnet. Japaner kan ju sin grej, to say the least...


Detta inlägg blev något mossigt, men så är det när man är vuxen och viktig som jag är, och man kommer hem bara för att kasta i sig någon skräpmat, sova och sen gå till kontoret på nästa morgon. Det är så det blir när man är viktig, trött och ensam i ett ännu tröttare studentrum i en förort till en stor stad i öst.
Men imorgon blir det full rulle igen!


Gonatt gonatt nu stänger jag fönstrena till själen och försöker att inte tänka på den förvirrade sinnesstämning jag har efter att ha fått reda på att Björn Ranelid är med i melodifestivalen.


Ungefär så här ser jag ut när jag tänker på Ranelids låt i Melodifestivalen. Vad hände med min idol? Förvirring och nedstämdhet, men också en känsla av att vilja ge Christer Björkman en örfil över att han väljer att ha med sådana här bidrag. All cred till Ranelid, men tummen ner för Björkman. Det får nog bli min ståndpunkt i ämnet.
God natt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback