Beijing, zai jian



Och så sitter man nu här med resefjärilar i magen och småpanik över tanken om man fått med allt.
Imorgon bitti bär det av! Fem veckor med Simpan och det ska bli så himla kul! För en gångs skull har jag på något sätt lyckats att INTE packa min väska till bredden, hur det nu kommer sig. Får man vuxenpoäng för sånt?


Mit campus är just nu som en spökstad med endast jag, husmor och personalen i den lilla kiosken kvar. I kiosken är det urplockat sedan en vecka tillbaka med de tröttaste nudelpaketen som inte blivit uppköpta står i hyllorna.  I tio dagars tid har det varit ett konstant ljud av rullväskor som dras fram på asfalten vart man än går. Folket emigrerar ut till sina familjers städer och byar, och jag är glad att jag inte ska åka tåg.


Jag kommer försöka skriva lite här när jag raggar upp något internetcafé i någon stad i 'nam, så titta gärna förbi lite nu och då :)


Det ovanliga med den här resan är att vi nästan inte planerat någonting. Och jag är en sådan person som gärna vill ha allt planerat i förväg, men den här gången blir det alltså carpe diem som gäller. Och det känns jättehärligt! Det kan ju inte gå fel, så länge jag får vara med min bästis. Men det pirrar ändå till lite i tant Isabels fötter när hon tänker på att vi faktiskt inte bokat, eller ens kollat upp boende på någon utav platserna som vi antagligen kommer åka till.
Nu ska den här tjejen sova, då hon ska upp i ottan imorgon. Gott nytt drakår på er!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback