Gud så uttråkad jag är. Timmarna bara segar sig fram och jag vill bara att det ska vara en vecka framåt nu, så jag kan börja packa ner bikinis o flip flops. Känner mig smått patetisk som håller mig inne på rummet hela dygnet, förutom när jag ska ut och köpa något i kiosken bredvid mitt hus. Husmor måste tycka jag är någon form av Miss Lebowski som två gånger per dag går ut i mina fula uggs, håret på sniskan o samma gråa kofta, bara för att två minuter senare komma tillbaka med några kycklingwraps och tre paket kex i famnen.

Men snart, Isabel. Snart ser du ljuset i den tråkiga tunneln. Misströsta inte.