Shopping och en något vilse Isabel

Nu är jag hemma igen efter en tripp där jag åkte bort mig lite. Tänkte åka till en marknad jag, S o ch Åsa var på förra veckan men kom inte riktigt ihåg namnet på tbanestationen jag skulle av vid. Ja ja. Det var nåt på Xi... Fanns bara ett ställe på "min linje" så jag åkte dit. Oj vad fel jag var. Va sjutton... låg det inte här? Letade runt lite på alla uppgångar, vilket tog ca 45 min. Jäklar vad stor stan är! Eeeh.. vad ska jag göra nu? Här är det ju inte. Kom ihåg att jag sett en röd skylt, precis som linje ett har, förra gången jag var där. Åkte till en annan station där linje ett gick. Ne, här var det ju inte heller. Va sjutton ska jag göra? Jag har inga pengar på min mobil, så jag kan inte ringa simon... Jag ville ju inte åka hem efter att bara ha åkt tunnelbana o strosat runt på värdelösa ställen. Men var lååg den?? Jag frågade en tbanevakt om jag fick låna hans mobil.

Som alltid när man frågar kineser som har för lite att göra på sitt jobb har man efter 10 sekunder tio kollegor runt en som oxå vill prata och i vissa fall hjälpa till. De fick inte låna ut någon telefon, men de såg väl antagligen hur förvirrad jag såg ut, så den äldre vakten sa åt den yngre att ta mig till stället där de hade telefon. Vi gick länge, tills vi kom fram till en järndörr där han bad mig vänta. Några minuter senare öppnar han igen och vinkar in mig. Vi går i smala, mörka gångar med hundra dörrar längs med väggarna. Till slut visar han mig in genom en dörr där hans kollegor sitter och äter lunch. Rummet är litet, med en våningssäng längs med ena väggen, och ett skrivbord längs med den andra. Jag får låna en telefon men numret verkar inte funka. Jag får låna en tjejs mobil istället och signalerna går fram, men simon svarar inte. Sjutton oxå, han e ju säkert o klättrar o har mobilen i väskan.
Generad tackar jag och ursäktar för att jag störde, men två sekunder senare ringer simon upp o jag får veta vart jag ska. han låter något förvånad när jag säger att jag står inne på ett kontor på stationen med tio vakter runt mig.

Vad gör man inte när man inte har pengar på telefonen? :)

Vakten som guidade mig genom de dolda tunnelbanegångarna


Jag hittade marknaden och fick tag i mina efterlängtade solglasögon som jag sedan förra veckan ångrat att jag inte köpte då. Kommer passa toppen med resten av mina kläder jag köpte igår.

Åsa, Claire (en kompis flickvän som vi var ute med i fredags) och jag åkte till en koreansk klädmarknad igår. Jisses vad många fina kläder det fanns, och som dessutom passade! Jag handlade så mycket jag orkade bära, så nu har jag hela väskan full med söta koreanska och japanska klänningar och milshöga kilklackar. Nu kommer simon inte längre vara den längsta av oss! Men som jag längtat efter att få tag på såna kläder! Lägger upp bilder snart!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback